Inget har ändrats i Jacob Thoréns rum på över ett år. Boken som han läste ligger fortfarande framme på nattduksbordet. Den uppstoppade pirayan står kvar på fönsterbrädet. Hans pappa Kaj Thorén skulle aldrig drömma om att plocka bort en enda sak i rummet där tiden står still.
Att komma sanningen så nära som möjligt. Det är så kriminalinspektören Benniet Henricson formulerar sitt uppdrag.
Att få fram sanningen var också hans mål när han för några år sedan förhörde en kvinna som var misstänkt för att vid flera tillfällen ha stulit stora summor pengar på sin arbetsplats, som var en penninginrättning. Det rörde sig om hundratusentals kronor. Den enda bevisning som fanns var en övervakningskamera som fångat kvinnan på bild vid ett tillfälle när hon gjorde något som såg misstänkt ut. Kvinnan nekade kategoriskt.
– Men under förhörets gång sa hon något som jag tog fasta på, säger Benniet Henricson.
Hitlers rustningsminister Albert Speer gjorde det. Många alkoholister gör det. Vi talar om att leva på en livslögn.
Många tror att det bara är tårar och sorg, men det är också mycket positivt som händer i slutet av livet, säger Barbro Beck-Friis, 75-årig professor som utför sin livsgärning nära döende människor.
85-åriga Farida Chamoun har en stor familj – 12 barn, 28 barnbarn och 4 barnbarnsbarn. Men det utplånar inte saknaden efter sonen som försvann i Syrien för 27 år sedan.
– Det finns ingen i Sverige som älskar mig.
Kvinnan framför mig är 28 år, hustru och tvåbarnsmor. Det går ett stråk av grått i hennes mörka hår, från pannan och bak i nacken. Hon har tusen problem.
– Jag vill vara en liten flicka och inte en vuxen. Jag vill inte laga mat. Jag vill leka med kompisar och ha ett vanligt liv som andra barn. Men man får inte alltid som man vill.
Flickan vid diskbänken är smal som ett streck. Framför henne står en trave tallrikar, glas och kastruller. Som vanligt är det flickan, vi kan kalla henne Edona, som ska ta hand om disken. Hon är bara tio år, men det är ändå hon som fungerar som mamma för sina tre småsyskon. Edonas mamma mår psykiskt dåligt efter allt hon har gått igenom. Hon ligger mest i sängen och orkar inte med att vara förälder.
Edona diskar försiktigt av den skorviga stekpannan. Hennes två minsta syskon sover redan. Edona har nattat dem. Hon brukar sitta hos dem och klia dem på ryggen tills hon tror att de har somnat.
Jag frågar vem som hjälper Edona att somna.
– Jag sover inte så mycket. Ibland ber jag till Gud att jag ska få somna. Eller också gråter jag så att jag blir trött. Min syster sa att jag skulle gråta tills jag somnade. En gång grät jag mycket men jag somnade inte. Då grät jag lite till och då somnade jag.
Dag efter dag rapporterar media om antalet döda och skadade i den till synes oändliga konflikten mellan israeler och palestinier.
Dag efter dag åtföljs rapporterna av politiska uttalanden.
Dag efter dag förbigås de vanliga människornas berättelser om hur det är att leva i skuggan av våld, fruktan och död.
De berättelserna innefattar allt från vattenbrist till saknaden av en förlorad son.